Den svenska kulturpolitikens kärnproblem är inte att vi har för många myndigheter som kulturutredningen vill tro, utan den giftiga blandning som uppstår när personal- och lokalintensiva verksamheter inte får full kompensation för pris- och löneökningar. För 2008 var den s.k. pris- och löneomräkningen bara 0,78 procent, medan priser och löner i verkligheten steg med omkring 3 procent. Drygt två procent av verksamhetens budget måste alltså effektiviseras eller skäras ner.

Bakom kulturutredningens stora ombyggnadsplaner fortsätter de bakomliggande nedskärningarna av kulturen. En ny kulturpolitik börjar därför med att återställa full kompensation för pris- och löneomräkningar. Det är dags för en kulturpolitisk debatt som också vågar se de materiella betingelserna för en levande och blomstrande kultur. Det skriver jag idag på Aftonbladets kultursida tillsammans med Daniel Suhonen.

Inlägget postades torsdag 12 februari 2009 klockan 5:08 e m och finns under Kommenterat, Politiskt, Publicerat. Du kan följa kommentarer till detta inlägg via RSS 2.0 flödet. Du kan lämna en kommentar, eller trackbacka från din egen hemsida.