Bara från regeringskansliets egen horisont kan kulturutredningen egentligen få godkänt. Den svarar ju så lyhört på kulturdepartementets behov av att skaffa sig färre myndigheter att hantera och samtidigt trycka ut de besvärliga fördelningsfrågorna till politiker och tjänstemän i landet. Modellen känns igen alltför väl från de senaste 15 årens omstöpning av samhället: makten samlas i regeringens korridorer medan ansvaret läggs på kommuner och landsting, som sedan kan ställas till svars när problem uppstår.

Lena Adelsohn Liljeroth, som inte haft någon lysande tid som kulturminister, har nu en chans att revanschera sig: kasta kulturutredningens tankevärld och byråkratiseringsförslag på skräphögen. Höj anslagen med två miljarder och tillsätt en ny utredning utifrån den idédebatt som blommat i utredningens spår. Det skriver jag tillsammans med Daniel Suhonen på Aftonbladets kultursida, med anledning av att kulturutredningens remissomgång nu är avslutad.

Inlägget postades söndag 24 maj 2009 klockan 10:16 f m och finns under Diskuterat, Politiskt, Publicerat. Du kan följa kommentarer till detta inlägg via RSS 2.0 flödet. Du kan lämna en kommentar, eller trackbacka från din egen hemsida.