Centrum för Näringslivshistoria (CfN) har byggt upp en imponerande verksamhet sedan starten 1974. Jag håller med PJ Anders Linder (SvD 1/6) om att CfN förtjänar ett högre anslag från staten. Men det vore olyckligt om det blev på andras bekostnad. På Svenska Dagbladets ledarblogg kommentarer jag anslagen till CfN (200 000 kr) och till Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek (< 6,6 miljoner). Det finns två mycket enkla förklaringar till denna obalans, menar jag.

Den ena har att göra med att arbetarrörelsen insåg sin historiska betydelse mycket tidigare än företagsamheten. ARAB grundades redan 1902, men fick inte statsbidrag förrän 1966. Då var CfN inte ens påtänkt, och det tar tid att arbeta upp relationer med staten. Den andra förklaringen handlar om att vi inte bara är ett arkiv utan också ett bibliotek. ARAB har alltså delvis andra uppgifter än CfN.

De senaste 40 åren har en stark och livskraftig enskild arkivsektorn växt fram vid sidan av den statliga. Folkrörelse- och företagsarkiv förvaltar tillsammans en stor del av vår moderna historia. Om PJ Anders Linder känner omsorg om bevarandet av det förflutna är det bästa han kan göra att argumentera för ökade anslag till den enskilda arkivsektorn i stort. Att spela ut ARAB mot CfN vinner bara historielösheten på.

Inlägget postades fredag 5 juni 2009 klockan 9:08 f m och finns under Kommenterat. Du kan följa kommentarer till detta inlägg via RSS 2.0 flödet. Du kan lämna en kommentar, eller trackbacka från din egen hemsida.